Story of my life.

 
 

Hur kommer det sig att visa personer får mer hemlängtan än andra. Idag har varit en sån dag att jag egentligen bara vill packa väskan och åka hem. Det jobbigaste är att man inte har någon aning varför man känner så. Det är inte så att man inte har det bra här. Jag är på ett äventyr och har massa att se fram emot, Halloween imorgon och på fredag, New York i december, sen åka skidor i Colorado i slutet av januari och säkert andra saker.  Kanske är det för man sätter på sig en onödig press och att man måste leverera hela tiden, man bor på jobbet och kan kanske inte slappna av fullt ut. Kanske är det för jag är dålig på attleva i nuet och alltid tänker framåt. Kanske är det för att att man verkligen inser hur bra man egentligen hade hemma. You don't know what you got until you missing it alot.

Jag saknar hemma

Jag saknar känslan att vakna upp i sin egna säng 

Jag saknar att kunna ta en kaffe på morgonen och äta havefras flingor.

Jag saknar dagarna med mina vänner, där vi bara hängde och lagade mat till alla partykvällar

Jag saknar min och Alvas billturer där vi har musiken på högsta volym och sjunger så fult vi kan. 

Jag saknar våra Ikea luncher. 

Jag saknar att vi tog Burger king på måndagar för det är Whopper dag. 

Jag saknar när vi gör absolut ingenting och bara ligger och myser och kollar på tv.

Jag saknar att ta ett glas vin på lilla torg.  

Jag saknar och träna med Nermin 

Jag saknar min och mammas shopping turer. 

 

 



Styrkekramar! Hemlängtan till en viss gräns är bara ett sundhetstecken, däremot om du vaknar med ångest varje morgon och det hela känns bara fel då tycker jag du ska göra något åt det. Au-pairförmedlingen måste ha någon som du kan prata med till att börja med? Som du skriver själv, du måste må bra i nuet, även om några dåliga dagar måste få förekomma, dessa har du även hemma.
Jag var i alla fall väldigt glad att se dig via skype i söndags, då var du helt plötsligt inte så långt borta. Många kramar Faster

Svar: Tack, det brukar gå över efter en dag och vissa dagar är värre än andra.Jag tyckte också det var roligt vi kanske kan skypa snart igen. Jag kan oftast mån,ons, fre vid 12 tiden här som är vid 6 hos er! :)
Sandra

2013-10-30 | 22:13:34

Det är inte alltid lätt att komma bort i från allt det trygga man har hemma. Du har vågat att ta steget och åka iväg så långt så länge. Du vågade. Det är inte konstigt att du längtar hem. Ibland mer ibland mindre. Allt finns kvar här. Det tar tid att lära sig leva i nuet.Vi älskar dig.

Svar: Tack mamma, ja det är sant! vi pratar imorgon. Älskar er!
Sandra

2013-10-30 | 22:19:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback